lördag 16 juni 2012

att tumla om i djupet (Paul Klee)




"Där är havet, det väldiga, vida, med en myllrande skara utan tal av djur både stora och små. Där stävar skeppen fram, där är Leviatan, som du skapat till att tumla om i djupet. Alla sätter sitt hopp till dig, du skall ge dem föda i rätt tid. Du ger dem, och de tar emot, du öppnar din hand, och de äter sig mätta. Du döljer ditt ansikte, och de blir förskräckta, du tar ifrån dem deras ande, och de dör och blir åter till mull. Du sänder din ande, då skapas liv. Du gör jorden ny." (Psaltaren 104:25-30)

(Se även: "att tumla om i djupet") 

onsdag 6 juni 2012

Den ideologiska synen på naturen


Jag tycker inte så mycket om varken bekanta eller villor eller skärgården. Framför allt inte skärgården. Ett landskap hackat till kalops. Små holmar, små vatten, små bergknallar och små mariga träd. Ett blekt och fattigt landskap, kallt i färgen, mest grått och blått, och likväl inte fattigt nog att äga ödslighetens storhet. När jag hör människor berömma skärgårdens vackra natur misstänker jag alltid att de har helt andra saker i tankarna, och vid närmare undersökning visar det sig nästan alltid att misstanken bekräftas. Den ena tänker på den friska luften och de sköna baden, den andra på sin segelbåt och den tredje på abborrarna, och allt detta går för dem under rubriken vacker natur. (ur: "Doktor Glas", Hjalmar Söderberg. )

måndag 30 april 2012

Duras vs. Kotsko

Att rädas det obekväma:

”Främlingen tänker inte på vad han säger, han pratar mekaniskt, men istället för att vara tyst, istället för att dö. Han gömmer någonting inom sig som han inte vet hur han ska uttrycka, tala om. Därför att han inte vet vad det är. Han vet inte hur man talar om döden. Inför sig själv är han som mannen och barnet inför honom. Mannen och barnet vet det. Mannen kommer att tala istället för främlingen, liksom han kommer att tiga. Alla dessa försök görs för att fördriva tystnaden. En sak är säker. Om tystnaden inte hade trängts undan av de båda männen, så skulle ett farligt skede öppna sig för alla, för barnen, för främlingen, för mannen. Det första ordet man tänker på för att beskriva det ordet är vansinne.”

(Margeruite Duras, Smärtan, s. 172.)

Att njuta av det obekväma:

”In any case, opportunities to enjoy the community of awkwardness are always there, always available, always ready to erupt, because awkwardness is undefeatable. Social orders arise and perhaps evolve and eventually fall, but awkwardness will endure as long as we remain human because it is what makes us human.”

( Adam Kotsko, Awkwardness, s. 89.)

söndag 22 april 2012

söndag 18 mars 2012

...from the surface of a divine mirror


"The trope of double-identity becomes a brilliant meditation on choices and alternative lives, on the presence of death which forces these choices on us, and on the terrible demands which art can make - if we choose to let it. Véronique's identity, her very existence, become vivid and deeply felt because the fable or mirage of its duality has allowed it to be questioned and examined. A single life should be sufficiently phenomenal; perhaps we would all fully appreciate the central astonishing fact of our own existence only if a cosmic twin were to be revealed before us, as if projected from the surface of a divine mirror. But Kieslowski suggests that the appearance of an uncanny double would be the occasion not of shock or horror, but ineffable sadness, a proof that we are not unique and not immortal." - Peter Bradshaw.

tisdag 13 mars 2012

Kommunismen och metafysikens upplösande

I boken "The Idea of Communism" lägger Gianni Vattimo ut sina teorier kring en "svag kommunism" (som han kallar det) i punktform. Jag fastnade framförallt för diskussionen kring hur dagens ekonomiska/kapitalistiska kris relaterar till Berlinmurens fall, som ett fortsatt led i metafysikens upplösande. Så här skriver Vattimo:

"5. Soviet communism was a ’metaphysical’ communism because it was a war communism (pitted against counter-revolution, against Hitler, against imperial capitalism). It also had to adopt many models of capitalism, beginning with the ideal of development at all costs, which under Stalin led to the imposition of many restrictions on freedom. (I should make it clear that when I talk about metaphysics, I am referring principally to the term in the Heideggerian sense, that is, as a violent imposition which claims objective evidence: with respect tot truth, the human ideal, the ‘natural’ laws of society, the economy, and so forth.)

6. The present crisis of capitalism perhaps represents a second moment which completes the fall of the Berlin wall. Real capitalism is becoming discredited in the same way that real communism was in 1989. These are two aspects of the same dissolution of metaphysics – that is, of a world centred on capitalist industrialization (parallel and speculative) and on its communist variant. To see these events as aspects of the dissolution of metaphysics – aperspective which may seem overly abstract – is a way to grasp them in their radicalism. Interpreting the fall of the Berlin wall only in terms of a demand for freedom in Eastern Europe, or the recent bail-out of banks and corporations only as a crisis of capital, leads to needless attempts to ‘repair’ the ‘metaphysical’ system in its two main aspects: traditional humanism and technological-industrial capitalism."

(Från artikeln: "Weak Communism?", 2010, s. 205 f.)

onsdag 7 mars 2012

Religionen är folkets opium?



"Det religiösa eländet är samtidigt uttrycket för det verkliga eländet som det är protesten mot detta verkliga elände. Religionen är de betryckta kreaturens sista suck, hjärtat hos en hjärtlös värld, anden i andefattigdomens tillstånd. Den är folkets opium."

I den mån man har försökt tillämpa Marx sociologi har citatet ovan oftast förfalkats genom att sista meningen har omvandlats till: "Religionen är ett opium för folket". Det tar helt bort den dialektiska relationen som Marx menade finns mellan "det verkliga eländet" och religionen som en protest mot det.(- Reza Chitsaz, "Är Gud Socialist", Röda rummet #3-4 2011.)