Nätterna är också vita
som om de inte fanns
Med en slags svagt
formade kanter
Vad ska vi göra
med allt det
vi inte vet
Det som inte finns
kryper in i allting
och tar dess plats
Lupinerna på bordet andas
Det höga gräset har vi slagit av
Det går inte att sova
Varje morgon återuppstår
samma täta dag
Det fruktansvärda är
alla dessa impulser
som bara försvinner
För att de lämnas
