Att även fotbollsspelare kan vara religiösa är ingalunda någon nyhet, men nytt
för i år är att det är tydligare i år än vad det kanske varit på länge. Särskilt
om man vet vilka tecken man skall leta efter. Själv upptäckte jag det när jag
var lämnade min son och hans vänner på fotbollsskola härom veckan och en av
hans kamrater föll ner på marken i den muslimska bönepositionen
sujud, framåtböjd på knä med händerna, fötterna pannan och näsan i marken. När jag
frågade om han var religiös så svarade han bara ”Nej, jag gör bara Mo Salahs
målgest”.
Mo Salah, eller Mohamed Salah som hans riktiga namn är, är en hyllad fotbollsspelare
i det engelska klubblaget Liverpool som i år tog sig hela vägen till en Champions
League-final mot de ostoppbara Real Madrid. När han nu återvänt efter den skada
han ådrog sig i den matchen och gjort mål på straff mot Ryssland i gruppspelet
så faller han ner på knä för att tacka och ära Gud.
 |
| Mohamed Salah efter mål på straff mot Ryssland i gruppspelet. |
Det är egentligen ingen målgest. Inte så som vi brukar räkna dom, som ett hyllande av individens briljans och artisteri. En briljans som också skall avspegla sig i varje spelares unika målgest. Från Tomas Brolins snurr, via Kennet Anderssons dubbelpistol, till
Cristiano Ronaldos karaktäristiska fingersnurr, följd av ett hopp och sedan bredbent landa och skrika ut sin storhet. Kanske har den protestantiskt färgade individualismen börjar falna något till förmån för ett kollektiv, om det så är
Andreas Granqvist som efter ett mål firar med publiken för att markera att ”vi gör det här tillsammans” till de religiösa gesterna som binder samman kulturer.
 |
| Christiano Ronaldo firar ett mål i Real Madrid. |
Nej, det Mohamed Salah gör är en bön. Ett kort tack för att ära den som äras
bör innan han sedan firar med lagkamraterna. Lagkamrater som också är muslimer.
För det är faktiskt så att hela Egyptens landslag är troende muslimer vilket
också märks i valet av ort för deras landslagsbas under VM. Istället för att
välja någon av orterna i Ryssland att utgå ifrån valde Egyptens landslag att
förlägga sin bas i det muslimska Tjetjenien.
Att ett landslag är kulturellt och/eller religiöst enat kan förstås se som en
fördel. Det pratas mycket om lagets sammanhållning som en avgörande faktor i
hur bra det går för ett lag i ett mästerskap. Men precis som Sveriges landslag och
fotbollsklubbar har fått kritik emellanåt för att inte lyckas integrera spelare
med ursprung i andra kulturer så är även Egyptens landslag utsatt för kritik.
Främst från de kristna kopterna (som utgör ca 10% av Egyptens religiösa befolkning)
vilka ofta pratar om en diskriminering av kristna fotbollsspelare. ”Kristna
spelar inte fotboll i Egypten. Det var det första jag fick höra när jag försökte
att få spela klubbfotboll i Egypten.”
säger Remon Zakhry i en intervju från2017.
Det som den muslimska bönen (eller målgesten om man så vill) som Mo Salah gjorde
i matchen mot Ryssland, eller Tunisiens Ferjani Sassi utförde efter han gjort
mål på straff mot England, främst har gjort är att den gjort mig allt mer
uppmärksam även på de andra religiösa gesterna i VM. Dom som man kanske blivit
alldeles för van vid för att tänka riktigt på eller som man kanske inte känner
till.
Korstecknet, det som Chicharito utförde efter sin bön innan matchen mot
Brasilien, är det vanligaste man kan se på en fotbollsplan. Oftast när en
spelare blir in- eller utbytt och skall ge sig in på eller av planen. Som i
matchen mot Sverige när Mexiko ligger under med 2 – 0 och byter in
Marco Fabian
mot
Jesus Gallardo för att få lite mer offensivt tryck. När Gallardo går av
planen korstecknar han sig själv några gånger.
 |
| Gallardo korstecknar sig efter att ha blivit utbytt. |
Men det utförs olika beroende på om du är katolik eller ortodoxt kristen. Korstecknet är en gammal
kristen rit som har mycket symbolik. I kyrkan läsaer man ofta orden ”i Faderns,
Sonens och den heliges Andes namn” samtidigt som man för fingrarna från pannan,
ner mot magen och sedan från ena axel eller bröstet till andra. Korset
symboliserar ju självklart också Jesus på korset.
Generellt avslutar katoliker korstecknet på sin högra axel (som Gallardo i exemplet
ovanför), medan ortodoxa avslutar sina korstecken på vänster sida, alltså över
hjärtat. Vilket förevisas här av den ryske patriarken
Kirill av Moskva som korstecknar
sig i en gudstjänst:
Så många ortodoxa korstecken har dock inte kunnat skönjas i årets VM. Den svenske spelaren och syrisk-ortodoxa kristna
Jimmy Durmaz
korstecknade sig dock när han sprang in på planen i matchen mot Tyskland, något
som dock inte verkar ha hjälpt. Även den ryske spelaren
Denis Tjerysjev, som hittills
gjort tre spelmål i VM, korstecknar sig när han blir inbytt och när han gör
mål.
Ryska kyrkan har ju länge haft ett dåligt förhållande till sport. Många kyrkor
var under Stalin-tiden förbjudna och omvandlades till baskethallar, simhallar, lagerlokaler,
bårhus osv. vilket man kan se spår av än idag. Sport, och kanske framförallt
fotbollslag, har ju varit statens propagandamaskiner och på grund av kyrkan och
statens förhållande har sport ofta setts som något dåligt. Det var ju senast i
förra VM, 2014, som en
ortodox präst gick ut och kallade tävlingen för en ”homosexuell styggelse” på grund av spelarnas ”uppseendeväckande frisyrer” och ”mångfärgade skor”.
Men nu har den ryska kyrkan vänt i ett försök att bli mer populära och
välsignar världsmästerskapet från officiellt håll och har även
sett till att samtliga VM-arenor blivit välsignade av en ortodox präst (förmodligen med hjälp
av det ortodoxa korstecknet får man tro)
Trots Chicharitos inledande bön förlorade Mexiko mot Brasilien med 2- 0 och när
slutsignalen går träder en annan sida av kristendomen fram. Sekunden efter
visslan ljudit faller både spelare ur båda lagen ihop, men innan
producenten hunnit klippa till en närbild på den jublande brasilianska bänken
som springer ut för att fira med sitt lag kan man lägga märke till att den brasilianske mittbacken, och en av det franska laget PSG:s storstjärnor,
Thiago Silva inte bara faller
ihop av trötthet utan att han faktiskt faller på knä för att be.
 |
| Thiago Silva (i backlinjen) sträcker upp händerna i tacksamhet efter vinst. |
I Brasilien är de flesta spelarna evangelikala kristna. Eller pingstvänner för
att använda ett svenskt uttryck. Deras gester består inte av korstecken utan
liknar faktiskt mer den muslimska varianten. Vanligaste är att falla på knä,
men upprätt med två fingrar rakt upp i luften. Här är David Luiz efter Brasiliens
förnedrande 7-1 förlust Tyskland i semifinalen i VM 2014 i just Brasilien:
 |
| David Luiz i en bön efter förnedringen 2014. |
Flera av stjärnorna i dagens brasilianska
VM-trupp är uttalat kristna.
Fernandinho, redan nämnda Thiago Silva,
Douglas
Costa,
Willian och så storstjärnan
Neymar Jr som så sent som 2016 firade att
Brasilien tagit OS-guld i fotboll med ett pannband med texten ”100% Jesus” på.
Även den gamle storstjärnan och Milan-spelaren
Kaka firade många mål och segrar genom
att ta sig tröjan och visa olika budskap skrivna på en T-shirt under, bl.a. ”I
belong to Jesus”.
Men som så ofta med religiösa och politiska budskap kan det
också uppstå konflikter. När Brasilien tog VM-guldet 1994 firade målvakten
Claudio Taffarel med en klassisk evangelikal pose. På knä med två fingrar pekandes rakt ut
i luften. Brasilien vann tack vare att den italienske storstjärnan
Roberto
Baggio misslyckades med att träffa målet i den avgörande straffen. Roberto Baggio
var uttalat buddhist och den bilden användes faktiskt senare i ”marknadsföring”
av tanken att den kristna tron övervinner den buddhistiska.
 |
| Claudio Taffarel triumferar efter att Roberto Baggio missat avgörande straffen 1994. |
Oftast hänger religiösa och politiska konflikter ihop. De två klassiska skotska
klubbarna
Glasgow Rangers och
Celtic FC har en rivalitet som går utanför fotbollsplanen
och ända upp i de himmelska höjderna. Rangers är, eller har varit, det uttalat
protestantiska laget medan Celtics det uttalat katolska laget. En konflikt
mellan två kristna falanger som förstås har politiska underströmmar i Storbritannien
men som gick så långt på planen att Rangers mellan åren 1920 – 1989 hade en oskriven
policy om att inte värva någon spelare som var uttalat katolik.
 |
| Granit Xhaka firar mål med den albanska "dubbelörnen". |
För att förhindra sådana här konflikter på och bredvid planen har FIFA satt upp
ganska hårda regelverk för vilka gester och uttryck som får förevisas på en
fotbollsplan. När de Schweiziska spelarna
Granit Xhaka och
Xherdan Shaqiri
firade sina mål i gruppspelet genom att forma händerna till en fågel, en symbol
för den kosovoalbanska svarta dubbelörnen som pryder Albaniens flagga fick
båda böter på grund av dess politiska implikationer och för att de brutit mot FIFA:s
regelverk för osportsligt beteende på planen.
Men allt är inte bara religion och kontrovers förstås. Ikväll när Brasilien
spelar så möter de Belgien. Ett Belgien som tog sig till kvartsfinalen genom
ett sent segermål mot Japan i den fjärde övertidsminuten då en snabb kontring
av Belgien ger
Meunier som flyger fram på högersidan bollen. Meunier skickar in
den mot den anstormande katoliken
Romelu Lukaku (till vardags i Manchester
United) som dock hoppar över bollen och den muslimske spelaren
Nacer Chadli är
fri med målvakten borta och kan raka in bollen i mål.
Genom att studera de religiösa gesterna och tillhörigheterna kan man också läsa
ut en hel del av ett helt lands uppbyggnad och befolkning. Ta till exempel
Nigeria, landet är delat i ungefär hälften kristna och hälften muslimer. När
Ramadan avbröts några dagar in på VM så tog sig många av de nigerianska
spelarna in till Kaliningrad för att fira med lokala muslimer. Samtidigt kan
man se hur spelare som
Tyronne Ebeuhi och
Odion Ighalo korstecknar sig när de
blir inbytta på planen.
I Belgien kan katoliken Lukaku alltså spela på planen tillsammans med inte
mindre än fyra muslimer,
Marouanne Feillani och Nacer Chadli (båda med rötter i
det muslimska Marocko),
Ousmane Dembele (med rötter i det muslimska Mali) och
Adnan Januzaj (med rötter i Kosovo). De senaste årens konflikter i världen har
gjort sig påminda även på fotbollsplanen. I Tyskland landslag finns exempelvis Arsenals
spelaren
Mezut Özil som en av många spelare med rötter i muslimska Turkiet som setts på
bild efter att ha vallfärdat till Mecka, en av Islams grundpelare.
 |
| Paul Pogba (då i Juventus) ber. |
När
Frankrike nu ställs mot Uruguay så kan man i den franska truppen se hängivna muslimer
och kristna sida vid sida.
Paul Pogba har (liksom Mezut Özil) setts på fotbollsplanen hålla
händerna i en annan muslimsk böneställning med händerna öppna, handflatorna mot
munnen och ögonen stängda. Som om man läste en osynlig bok. Frankrike med sin stora population av främst nordafrikanska spelare har och har
haft många stora spelare som också varit troende muslimer. Real Madrids
Karim
Benzema, Bayern Münchens
Franck Ribery samt Barcelonas tidigare back
Eric
Abidal för att nämna några.
Framför sig i det franska anfallet har Paul Pogba till exempel katoliken
Antoine Griezmann vars ena axel pryds av en stor tatuering av Jesus och längre ner på armen kan man se jungfru Maria och det katolska radbandet som går under benämningen "rosenkransen".
 |
| Jesus, Griezmann och Karim Benzema |
 |
| Antoine Griezmann med rosenkransen. |
När världen växer och krymper på en och samma gång, när länders populationer
blandas och förändras så förändras också uttrycken på fotbollsplanen.
Kulturella och religiösa tillhörigheter kan bli viktigare får någon som fötts i
ett annat land än sina föräldrar och vi påminns om att världen i stort är religiös
och att Sverige är undantaget. Precis som den svenska spelaren
John Guidetti, en
av få uttalat kristna spelare i Sverige, en kristendom som han fått med sig
från sin uppväxt i Kenya.
Så håll ögonen öppna nu under avslutningen av VM efter korstecken och böner,
efter religionens nya synlighet.
