Dionysios Areopagita vs Bergman, rond 1.

Som titeln något dramatiskt anger är detta alltså mitt första inlägg som behandlar min uppsats nuvarande huvudämne; en jämförelse mellan Bergman och Dionysios Areopagita. Dessa två citat redogör för min aktuella huvudtes: att både Bergman och D. vill hålla Gud (och även människan) "helig" och att bevara eller återinföra illusionen kring Gud.

"Darkness disappears in the light, the more so as there is more light. Knowledge makes unknowing disappear, the more so as there is more knowledge. However think of this not in terms of deprivation but rather in terms of transcendence and you will be able to say something truer than all truth, namely that the unknowing regarding God escapes anyone possessing physical light and knowledge of beings: His transcendent darkness remains hidden from all light and concealed from all knowledge. Someone beholding God and understanding what he saw has not actually seen God himself but rather something of his which has being and which is knowable. For he himself solidly transcends mind and being. He is completely unknown and non-existent. He exists beyond being and he is known beyond the mind. And this quite positively complete unknown is knowledge of him who is above everything that is known."
Letter 1, översättning: Colm Luibheid

Säg inte ordet ”Gud”! Säg 'Det Heliga'. Människans Helighet.
Allt annat är attribut, utklädslar, manifestationer, tilltag desperationer, ritualer, förtvivlade rop i mörkret och tystnaden”.
Ur Enskilda samtal, Ingmar Bergman

För Gud måste fortsätta vara en illusion för oss. Hur verklig han än må vara så kan vi inte förhålla oss till den verkligheten eller tala om hans verklighet utan att på något sätt "skända" Gud.