Björn Ranelid vs. ingemar Hedenius

Det var visst den 22:e November som Björn Ranelid pratade om tystnaden i SVT:s Helgmålsringning. Programmet hade inte så mycket med tystnad att göra, vilket inte är så oväntat med tanke på Björn Ranelids svada, men det var ändå intressant. Framförallt passade Björn på att skicka ännu en känga till humanisterna i allmänhet och Ingemar Hedenius i synnerhet:

Ordet väger ingenting, ändå är det mäktigare än allting annat på jorden just nu och det färdas med ljusets hastighet, 30 000 mil i sekunden. Alla de som bär på detta ord de frossar i det. Men ingen har fått Nobelpris i tystnad.

Jesus skrev tre ord i sanden men strök ut dem igen. I begynnelsen var ordet och sen blev det kött. Tänk att professorn i praktisk filosofi, Ingemar Hedenius som satt
i Uppsala, inte förstod att tron har ingenting med vetande att göra. Vi byter ut en Newton, en Einstein, en Heisenberg, en Bohr men vi byter aldrig ut Jesu ord. Det han har sagt om kärleken det står kvar. Det är som häroldar och apostlar över jordens yta. Han skriver tre ord i sanden och stryker ut dem igen, ty i annat fall vore det en vetenskaplig avhandling som vi kunde byta ut. Det förstod inte Ingemar Hedenius.

Tron är ett mirakel, det är nåd, det drabbar dig som ett ljus mellan linsen och världen och verkligheten. Och den linsen bär du på. Det är du som avgör allt detta. "Jag tror, men jag vet inte", tänk vilken ödmjukhet. Om nu Ingemar Hedenius hade förstått det när han skrev sin berömda bok 1949. Samma år som jag föddes, när jag låg i min moders varma inanhav och lämnade efter en stund. Som ett mirakel.

Tips för helgen

En bra sak med att ha en blogg som överlag diskuterar tystnad är att man inte behöver ha dåligt samvete över uteblivna inlägg. Det är ju också tystnad.

Lördagens helgmålsringning i SVT blir den sjunde och sista helgmålsringningen som avhandlar de sju dödssynderna. Nu har det kommit till synden frosseri och författaren Björn Ranelid skall diskutera hur vi människor frossar i ord och om någon någonsin fått ett Nobelpris i tystnad? Hans tes verkar vara att frosseriet är en del av den postmoderna människans särart. SVT1 Lördag, 17.50.

Konstnärskap

Har haft alldeles för mycket unppsats att skriva för att hinna blogga, men ett guldkorn från senaste numret av tidningen Filter kan jag bjuda på. Ifall du någon gång gått och funderat över om Per Gessle är konstnär eller hantverkare. Om "Hello, you fool, i love you" är resultatet av en kreativ, ångestdriven självförintelserädsla eller bara ett hoplock av ord som "funkar bra" så kommer svaret här. På frågan om Per inte är rädd att nya skivan "Party Crasher" möjligtvis skulle kunna floppa, svarar han såhär:

Nej, jag skulle inte kunna förstå det. Den har alla ingredienser som bra, kommersiell popmusik har, i alla fall i min bok.

Konstnär alltså.

Dagens Bergmantolkning

Eftersom min vän Joel nu börjar klampa in på mina domäner måste jag visa var skåpet skall stå. Därför presenterar jag här dagens bergmantolkning och börjar med en av de tidigare filmerna där Bergman tolkar nattvarden: (Bry er inte om den spanska textningen, jag orkade inte leta upp en otextad version)



En underbar liten scen i en underbar liten film. Vi är mitt i lugnet i stormens öga, döden som annars är konstant närvarande hela filmen igenom är för ett ögonblick borta. Och innan riddaren återupptar sitt förhalande schackspel med döden igen hinner han njuta lite av tiden på jorden.


Dessutom kan vi idag notera att påven även är profet. Kanske inte den svåraste profetian att komma med, men ändå... Cudos il papa!

Dionysios Areopagita vs Bergman, rond 1.

Som titeln något dramatiskt anger är detta alltså mitt första inlägg som behandlar min uppsats nuvarande huvudämne; en jämförelse mellan Bergman och Dionysios Areopagita. Dessa två citat redogör för min aktuella huvudtes: att både Bergman och D. vill hålla Gud (och även människan) "helig" och att bevara eller återinföra illusionen kring Gud.

"Darkness disappears in the light, the more so as there is more light. Knowledge makes unknowing disappear, the more so as there is more knowledge. However think of this not in terms of deprivation but rather in terms of transcendence and you will be able to say something truer than all truth, namely that the unknowing regarding God escapes anyone possessing physical light and knowledge of beings: His transcendent darkness remains hidden from all light and concealed from all knowledge. Someone beholding God and understanding what he saw has not actually seen God himself but rather something of his which has being and which is knowable. For he himself solidly transcends mind and being. He is completely unknown and non-existent. He exists beyond being and he is known beyond the mind. And this quite positively complete unknown is knowledge of him who is above everything that is known."
Letter 1, översättning: Colm Luibheid

Säg inte ordet ”Gud”! Säg 'Det Heliga'. Människans Helighet.
Allt annat är attribut, utklädslar, manifestationer, tilltag desperationer, ritualer, förtvivlade rop i mörkret och tystnaden”.
Ur Enskilda samtal, Ingmar Bergman

För Gud måste fortsätta vara en illusion för oss. Hur verklig han än må vara så kan vi inte förhålla oss till den verkligheten eller tala om hans verklighet utan att på något sätt "skända" Gud.

Tyst, tyst, tyst...

Ärligt talat så börjar jag uppskatta det här med tystnadstemat på bloggen. Jag inser förstås att det kan bli oerhört tjatigt i längden men än så länge känns det roligt. Dessutom är det ju ingen som läser det här, så vem är det som riskerar att bli uttråkad? Jag, och möjligtvis du. Men det är ju bara för dig att läsa något annat.

Det är ju i tystnaden som allting händer. När jag reflekterar över saker, när jag tänker efter, när jag läser och får nya vyer. Orden jag säger uttrycker ju bara det som tystnaden redan vet, som den redan har begripit. Tystnaden kommer alltid före orden om orden skall ha någon mening. Ett tal som inte har föregåtts av tystnad - som inte slagit rot i tystnaden hos en individ kan kanske aldrig vara ett tal nära livet.

Ibland säger vi visserligen saker bara för att ha något att säga men det är ju oftast bara tomt tal. "Ju fler ord, desto större tomhet. Vad gagnar det människan?" (Pred 6:11) Det är först när vi vågar närma oss de tysta orden, de som vi kanske inte vågar uttala så ofta som talet blir intressant, nära livet.

Helig tystnad

I gudstjänsten kan det ibland påbjudas en stunds tystnad. Särskilt ofta händer detta i gudstjänster av Taizé-karaktär. Detta moment har lite av en antingen/eller effekt för mig. Antingen känns det meningsfullt, fridfullt och heligt eller så känns det som för Anders i Pär Lagerkvists ”Gäst hos verkligheten” när han på en morgonlektion egentligen har tankarna på annat håll:

”Två timmar hade de före frukostrasten. Anders satt och sökte följa med orden som lästes, haka sig fast vid dem och inte bli ensam, nej vara bland de andra. Men han rycktes inte med. Under det att han lyddesˡ spänt, hörde efter noga hur det talades, t ä n k t e på att nu satt han här och lyddes – så var han dock borta från allt.”

Den känslan av att vara allt för närvarande, allt för ansträngd i sina försök att ryckas med så att man istället får motsatt effekt. När jag hela tiden tänker på att jag skall vara tyst och uppleva helighet så blir det oftast tvärtom – jag blir borta från allt.

1. Lyssnade