Obama?

Jag antar att man får gratulera USA till ett klokt val av President Obama. Jag skriver "antar" därför att jag såhär dagen efter det stora valet kommer på mig själv med att inte alls veta vad han står för. Detta är helt och hållet mitt eget fel som inte brytt mig tillräckligt om valet för att ta reda på all information. Det enda jag egentligen vet är vad han inte står för: George Bush. Detta är också hans förkortade budskap, det som prånglats ut i media den senaste tiden, Obama är "The Change We Need". Vad detta säger om hans politik är ju egentligen ingenting, förutom att han inte är George Bush. (Det hade jag kunnat lista ut själv.)

Eftersom detta i första hand är en samling texter om tystnad så är det också tystnaden jag fokuserar på. För bakom detta uttalande om vem Obama inte är så bildas det för mig ett stort vakuum. John McCains fråga "Who is (the real) Barack Obama?" som dels är ett uttryck för dålig retorik slår mig också som en bra fråga. För vem är politikern Obama? Inte folkagitatören, debattören, talaren utan politikern? Eller rättare sagt: Vilken politik står han för?

Jag antar att många amerikanska medborgare är mer medvetna om kandidaternas och partiernas olika politik än vad jag är men Amerikas valsystem fortsätter att förbluffa mig och det är oroande att Sveriges blir mer och mer likt deras med personval och fokus på "färgstarka kandidater". Ju mer fokus det blir på kandidaterna, desto mindre fokus blir det på frågorna och ännu mindre på våra egna frågor. Kandidaterna/partiledarna sätter agendan och som vi alla vet, den som sätter agendan har makten. Vi tappar makten över oss själva, över vad vi tycker är viktigt. Vi får inte ens utrymme att ställa oss frågan "Vad är det jag bryr mig om?"

Det enda vi får välja mellan är rött eller blått, svart eller vitt.

Vart tar alla gröna vägen?

Obamas andra fras, "Yes We Can", förundrar mig egentligen mer med sin blandning av självhjälpspsykologi och ren mobbing. Självklart kan vi förändra, men att vilja ge upp sin fria vilja, sitt egna initiativ till förändring och sina drömmar och lägga allt det i händerna på en enda man känns på något sätt fel. Men samtidigt väldigt amerikanskt. Friheten är alltid no. 1, men ingen ifrågasätter vad frihet egentligen innebär eller hur det skall definieras.

Men nu skall jag inte vara sån, detta är en glädjens dag. Jag är egentligen glad över valet, främst på grund av vänners varma tal över President Obama. Baksmällan tar vi imorgon.

Grattis Obama! Och grattis Amerika!